– viktiga studier av befolkningsfrågan och överbefolkning redovisas, vilka annars riskerar att försummas!

– och förstås, viktiga studier som negligerar folkökning uppmärksammas och kritiseras!

Vi som skriver blog-texter är projekt-deltagarna Jenna Dodson, Patricia Derer, Philip Cafaro och Frank Götmark, men vi bjuder in andra forskare och kunniga personer också, som framgår nedan.

1. Starten för blog var 7 mars 2018 – läsare hälsas här välkomna, och vi redogör för vad vi kommer att rapportera om: forskningsrapporter, böcker, debatt, organisationer. Vi uppmanar läsare att granska vår hemsida i övrigt, och det rika materialet där.

Vi konstaterar vidare här att det inte finns någon vetenskaplig förening (”society”) för studier av folkökning och hur problemet kan lösas. Det finns hundratals eller tusentals sådana för andra forskningsfält, även goda sådana inom ekonomi och naturskydd (t ex ”International society for ecological economics”, ”WWF”, ”Society for Conservation Biology”), men även dessa skyggar för att ta upp folkökning. Det finns dock ideella föreningar som arbetar för att minska befolkningsökningen, främst Population Matters i UK, och de listas på vår engelska hemsida.

2. Befolkningsantal och matsäkerhet i Afrika: en ”win-win” situation?

Jenna Dodson (12 mars)

Vi rapporterar om en detaljerad vetenskaplig studie av Afrika fram till 2050. Idag beräknas 300 miljoner människor vara undernärda i Afrika, av en befolkning på 1300 miljoner (som beräknas öka till över 4000 miljoner till 2100, eller i vart fall ligga i intervallet 3100-6200 miljoner).

35 av 44 undersökta länder beräknas lida av undernäring 2050, med folkökning som huvudsakligt skäl. Mellan 678-895 miljoner beräknas 2050 att inte ha tillgång till tillräckligt med mat, inklusive färskvatten. Ökade skördar hjälper inte under nuvarande födelsetal. Importen av mat är redan omfattande, och skulle bli alltmer kostsam.

Som de flesta rapporter som studerar mänsklighetens problem och försämrade miljöförhållanden, så framhåller inte Hall m fl i denna rapport att familjeplaneringsprogram (FP) avsevärt kan minska folkökningen. Vi påpekar detta, och hur sådana kan åstadkommas. FNs ”low-variant” för folkökning i Afrika pekar på att FP kan leda till 1000 miljoner färre människor i Afrika år 2100, givet att födelsetalen där minskar med 0,5 barn per kvinna inom mindre än 10 år.

3. En påbörjad dialog om immigration, folkökning, och miljö (29 mars)

Här rapporterar vi (på engelska) våra demografiska beräkningar om folkökning i Sverige under tre olika nivåer på nettoinvandring (och realistiska födelsetal). Bloggen återger kort artikeln i SvD i mars i år. Analysen grundar sig på det demografiska programmet DemProj, och simuleringar däri. Vi framhåller att immigration till rika länder medför ökad konsumtion via fler människor i landet (kostnadsökningar inom många sektorer, i ett samhälle som Sverige), ökande utsläpp av växthusgaser och andra föroreningar, och inte minst fortsatt minskad självförsörjningsgrad. Vi förordar en balans, där folkökning beaktas vid beslut om immigration (asyl, anhörig-anvandring, arbetskraftsinvandring, mm).

Artikeln ledde till debatt i SvD, där vi avslutade med en detaljerad slutreplik, som vi inte sett att någon kritiserat. Hela debatten; artikel, repliker, läsar-kommentarer på SvD, och slutreplik ligger i ett Word-dokument på vår svenska hemsida (skriv ”Överbefolkning wordpress” på Google). Dialogen och diskussionen är en viktig start för vårt mål att på längre sikt utarbeta en övergripande etik för folkökning i alla typer av länder (etik på olika nivåer: familjemedlemmar, hushåll, lokala samhällen, länder, ”koalitioner” av länder, och internationella aktörer). Se även andra dokument längre fram, och på annan plats i redovisningen.

4. En nyckelfaktor bakom den globala krisen för biologisk mångfald saknas och är svagt utvärderad: människans populationsstorlek

Patricia Derer (11 april)

Här återger vi en artikel i Nature Ecology & Evolution som behandlar den krisartade utvecklingen för jordens biologiska mångfald, där mer än hälften av jordens däggdjursarter minskar i antal och en femtedel framgent riskerar att dö ut. Det internationella arbetet för att avhjälpa detta regleras genom Konventionen för biologisk mångfald, som startade efter Rio 1992. För närvarande finns en plan för perioden 2011-2020.

Författarna Driscoll m fl granskar de indikatorer som nyttjas i denna plan, för att undersöka framgångar. Indikatorerna (hoten, ökande/minskande) avser jordbruk, energiproduktion, föroreningar inklusive växthusgaser, jakt, vägar och infrastruktur, mm. De finner att de två grundläggande indikatorerna borde vara människans populationsstorlek och konsumtionen per capita; andra indikationer bör underordnas dessa. Men planen har bara med ”ekologiskt fotavtryck”, som i regel bara rapporteras som ”per capita” och missvisar effekten av fortsatt folkökning. Detta är en klarsynt rapport och de föreslår utveckling av nya indikatorer, för att bättre förstå problemet och åstadkomma förändring.

5. Att inkludera folkökning i hållbarhetsdiskussioner: fallet Egypten

Jenna Dodson (20 April)

Hållbar utveckling (HU) har definierats som att den skall ”tillgodose nuvarande människors utveckling utan att försämra möjligheterna för framtida generationer”. En annan definition eller skrivning är att HU skall tillgodose tre delar: miljömässig, ekonomisk och social utveckling. Här inkluderas befolkning i allmänna ordalag i social utveckling, men HU kräver egentligen att folkökning beaktas i alla tre delarna. Istället negligeras folkökning i regel nästan helt vid diskussioner om HU.

En vetenskaplig rapport om Egypten som vi återger redovisar att landet är Afrikas näst mest folkrika med idag 94 miljoner invånare, och med beräknad folkmängd på 153 miljoner 2050. Arbetslösheten är 12%. Uttagen av naturresurser, inte minst vatten i det torra landet, är omfattande. En stor förorenad flod (Nilen) är livsnerv vars framtid är osäker. Författaren Ghanem använder växthusgasutsläpp som proxy för föroreningar som hotar hälsa i landet (bl a hjärt- och kärlsjukdomar).

Ghanem finner en positiv, mer än proportionell relation mellan folkökning och växthusgasutsläpp: 1 % ökning av befolkningen gav en ökning av utsläpp på 2,4%, och var också associerad med en ökning på 2,4% av nämnda sjukdomar, och minskad produktivitet i ekonomin på -1,6%. Folkökning och ökning i BNP hade samma negativa effekt på växthusgasutsläpp.

Detta är en av få studier från Afrika som på ett föredömligt sätt beskriver problemen. Eftersom utlysningar från forskningsfinansiärer inte inkluderar ”population” i hållbar utveckling är det svårt för forskare att lyfta, och analysera problemen.

6. Beräkning av optimal, hållbar populationsstorlek för människan

Patricia Derer (25 April)

För att anknyta till blog 5, så skall tilläggas att det då och då publiceras bra vetenskapliga arbeten om folkökning. Forskarsamhället består idag av flera miljoner människor och vidsynta forskare finns. Men om uppsatser, som i blog 5 och 6, inte tas fram i ljuset riskerar de snabbt att begravas, utan att uppmärksammas. Få ”folk-forskare” existerar, varför få inom forskarsamhället är intresserade av ämnet – dessutom finns det sedan länge ett tabu. Sammantaget: mycket ringa intresse i media, och okritiska journalister, i vår tredje statsmakt.

Vår blog om följande publikation fick rätt stor medial uppmärksamhet – kanske hade den ”begravts” helt utan denna uppmärksamhet.

Uppsatsen av Lianos & Pseiridis behandlar ämnet ”vår hållbara populationsstorlek”. Ämnet är gammalt, Joel Cohen publicerade en tjock bok om detta (1995) där uppskattningar av maximal storlek hamnade mellan 1 och 1000 miljarder människor (den senare siffran förstås fantasifull). Två tredjedelar av uppskattningarna låg inom intervallet 4-16 miljarder. Men maximal storlek är inte detsamma som optimal storlek.

Studier av optimal befolkningsstorlek hamnar på nivåer som är klart lägre än dagens 7,6 miljarder människor. Härvid tas hänsyn till faktorer som hälsa, mänskliga rättigheter, bevarande av biodiversitet, etnisk diversitet och resurstillgångar, samt utveckling av kultur och teknik. En sådan studie hamnade på 1,5-2 miljarder människor; en annan som fokuserade mycket på jordbruksproduktion och hållbara jordar, hamnade på 3 miljarder, således 4,6 miljarder färre än idag (se referenser, engelsk blog).

Lianos & Pseiridis utgick från att en optimal världsbefolkning inte får reducera ”naturkapitalet” (dvs de ekosystem vi är beroende av för att leva på jorden). De finner att vi redan överstigit de uttag som kan göras av naturkapital (dvs ohållbar utveckling). Författarna testar sedan att utgå från att den relativt komfortabla europeiska levnadsnivån skulle vara önskvärd som helhet, överförd till global nivå. De hamnar då på en optimal nivå om 3,1 miljarder människor på jorden. Vågar vi hoppas, på t ex år 2200?

7. Ett barn: har vi rätt till fler?

Philip Cafaro (2 maj)

Denna blog-text är en recension av en bok skriven av Sarah Conly (SA) med titel enligt ovan (engelska: ”One child: Do we have a right to more?”).  SA, filosofi-professor i USA, går i detalj igenom etiska grunder för födelsetal och individers val av antal barn, givet att man utgår från att fortsatt folkökning är ett problem i dagens värld.

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna anger artikel 16 att ”fullvuxna män och kvinnor” har rätt att ”ingå äktenskap och bilda familj”. Antal barn, dvs storlek på familj, preciseras inte. SA argumenterar för att föräldrar idag inte kan hävda en särskild rättighet att skaffa mer än ett barn. Utgångspunkten är den allvarliga miljösituationen på jorden just nu, och framgent – men SA skuldbelägger inte de som tidigare fått mer än ett barn. Vi försöker hejda global konsumtionsökning, men med oklar framgång, varför vi nu även måste försöka reducera folkökningen, framhåller SA. Hon menar att en rätt till mer än ett barn inte kan vara en basal rättighet, såsom rättigheten till tillräcklig mat och utbildning (och även om basal rätt till mat ovan svältgränsen finns, så kan vi inte kräva hummer och Sveriges dyraste vin på lördag). Utöver basala rättigheter kan man hävda rättighet att agera som vi vill, dvs som autonoma varelser; detta gäller även t.ex. beteenden som att få röka och andra liknande (o)vanor. Men (o)vanor som samhället betraktar som skadliga försöker vi missgynna på olika sätt, genom undervisning, genom att göra dem dyrare, eller lagstifta om dem – Sarah Conly diskuterar olika möjligheter för att reglera födelsetal och antalet barn i detta sammanhang: hon framhåller att en familj med ett barn (eller en barnlös vuxen person) kan leva ett fullgott liv och att antalet barn per familj eller vuxen inte bara kan vara en privatsak i dagens värld.

8. Använder forskare lämpliga ord för att beskriva den negativa effekten av folkökning på ekosystem?

Frank Götmark (9 maj)

Här rapporteras hur forskare inom miljö, ekologi och naturvård undviker tydliga och rättframma ord för att beskriva människans negativa påverkan på ekosystem, i sina vetenskapliga artiklar. Exempel ges, och hur man kan uttrycka saker klarare – riktigt rättframt språk skulle dock i dagens läge göra det svårt att publicera texten, givet tabu kring folkökning.

Här är ett exempel på rubrik, hämtat från tidskriften Nature, och översatt till svenska:

”Oväntad stor påverkan från skogsskötsel och betesdrift på global vegetationsbiomassa”.

Rubriken skulle istället, lite tillspetsat, kunnat vara:

”Förväntad stor påverkan från global befolkningsökning på jordens vegetation”.

Kruxet är att ett manus med den titeln inte skulle publicerats i Nature – författarna måste framhålla någon slags nyhet, trots att deras resultat är vad som kan förväntas.

Flera exempel ges på hur neutrala eller positiva ord som ”markanvändning”, ”skötsel”, ”bestånd”, ”tillgångar” döljer folkökningens betydelse för hur resursuttag hela tiden ökar. (Ökad konsumtion leder förstås också till ökande resursuttag – men det uppmärksammas redan av nästan alla miljöforskare, media, och andra.)

9. Ett förslag om FN-fördrag (”Treaty”) om global befolkningsökning

Rob Harding (16 maj)

FN höll internationella konferenser om ”population and development” 1974, 1984, och 1994. Ytterligare en planerades, men har uteblivit (endast små forum, som möts). Folkökning kommer att fortgå till 2100 och även därefter enligt FNs ”medium-variant” (sannolikt längre, då 2017 års FN-prognos tycks ha missat 90 miljoner människor). Därför är det synnerligen angeläget att en ny konferens kommer till stånd, som framhålls av Rob Harding (RB) i denna text. RB har lyckats få en hel del stöd för ett internationellt fördrag (”Treaty”). RB är Sustainability Communications Manager, NumbersUSA och Outreach Director, ScientistsWarning.org. NumbersUSA är en stor amerikansk organisation som strävar efter att “återställa antal immigranter (lagliga och olagliga) till traditionella nivåer för att säkra hållbar utveckling i USA”, enligt deras hemsida. ScientistsWarning är en bred sammanslutning av miljöforskare som nyligen fick 20 000 forskare att skriva under på ett upprop, där både miljöproblem och folkökning uppmärksammas, ”en varning från forskare om vår framtid”.

RB:s arbete är brett internationellt inriktat och han har fria händer för att söka få till ett globalt FN-fördrag (frivilligt avtal), och på sikt en konferens inriktad på befolkningsfrågor, global miljö och (mer) hållbara system.

10. Födelsetalen (vissa) i USA lägre än på 30 år – so what?

Jenna Dodson (24 maj)

En rapport från en amerikansk myndighet om fallande födelsetal i USA fick stor spridning i amerikansk och utländsk media. Negativa, alarmerande ord om risk för minskad befolkning på sikt, trots fortsatt folkökning i USA. Siffrorna visar det som kallas ”birth rate”, dvs födda per 1000 kvinnor i befolkningen. Där syns en nedgång från 1970, bara svag under senare år. Men om man istället lägger in total-antal födda i USA finns ingen minskning (se graf i blog längre fram). Skillnaden beror på folkökningen i landet.

USA har 326 miljoner invånare, och antalet ökar. Media nämner i sammanhanget inget om att en minskande befolkning (om den ens var i sikte) skulle minska växthusgasutsläppen i USA, som är de högsta per capita i världen. Ej heller något om många andra potentiella fördelar med minskad befolkning (se vidare blog och vår rapport längre fram).

11. Gröna sexvanor för klimatets skull

Alisha Graves (31 maj)

Det finns inte bara en lösning på problemen med växthusgaser och klimatförsämring. Konsumtionsminskning och tekniska lösningar nämns ofta. Här argumenteras för friheten att få ha grönt sex för kvinnor – möjligheten att koppla isär sex och barnafödande, genom familjeplanering med rådgivning och preventivmedel, en självklar rättighet kan tyckas, men den nämns alltför sällan. (En förändring inträffade efter FN:s konferens i Cairo 1994, innan dess var familjeplanering internationellt ett i huvudsak neutralt, eller positivt ord – sedermera försvann ordet, och fanns inte på t ex SIDAs hemsida vid kontroll för ett par år sedan.)

Texten argumenterar för den förändring som måste komma, i synen på kvinnor och deras självbestämmande. Ett intressant exempel på familjeplanering i Kalifornien redovisas, med jämförelse av effektivitet i olika klimatåtgärder. Då delstaten investerar 24 dollar på vindenergi undviks utsläpp av ett ton CO₂, och investering av 51 dollar på solenergi ger samma effekt. Men för familjeplanering krävs bara investering på 7 dollar, för att åstadkomma samma effekt.

 12. Stöd den planerade dokumentärfilmen ”8 miljoner änglar” (8 juni)

Här hjälper vi till att uppmärksamma och på så sätt stödja ett initiativ från ekologen Terry Spahr – filmproducent som vill göra dokumentärfilm om överbefolkning. Han försöker via ”crowd-funding” på Kickstarter.com samla in tillräcklig med pengar för att producera filmen. Den avses bygga på bl a på intervjuer av människor från olika världsdelar och länder.

Det finns få bra filmer om folkökning, de flest ser alltför positivt på problemet och dess lösning, eller ser inte ens ökningen som ett problem. De bästa har anknytning till Sir David Attenborough (se blog längre fram). Så mer behövs! Att döma av Internet är Terry Spahr’s film nu under produktion.

13. Hög befolkningstäthet eliminerar den positiva effekten av skogsskydd för Western Ghats, en tropisk ”hotspot”

Patricia Derer (19 juni)

De 36 globala så kallade ”Biodiversity Hotspots” är områden med exceptionellt höga naturvärden men samtidigt under stora hot (exploatering, jordbruk, skogsbruk, etc). Det indiska bergsområdet Western Ghats är hem för 332 globalt hotade arter, däribland tiger, elefant och vildhund. Här finns totalt ca 30% av alla registrerade arter i Indien.

Men området och dess närhet har hög befolkningstäthet, ca 350 personer per km². Mellan 1920 och 1990 försvann 40% av den naturliga vegetationen (ersatt av kaffe- och teodlingar), dock fanns stora områden kvar. Ytterligare naturområden, främst utanför den strikt skyddade naturen, försvann mellan 2000 och 2016 (totalt 750 km²). Folkökningen ”äter nu” vidare på skyddsområden i området. Författarna Krishnadas m fl skriver i sin rapport att stävjande av folkökning är lika viktigt som ytterligare formellt skydd för Western Ghats.

14. För en etik grundad på mindre familjer: hur överbefolkning och klimatförändringar bör påverka moraliskt beteende

Trevor Hedberg (28 juni)

En detaljerad recension av ytterligare en ny bok (av Travis Rieder) om etik och moraliskt förhållningssätt för familjebildning – med fåbarnsfamilj som ledstjärna. Bakgrunden är ökande miljöproblem och i synnerhet utsläpp av växthusgaser i rika länder, och hur individer kan förhålla sig till detta i sitt liv.

Recensenten finner boken läsvärd, men diskuterar invändningar. Det skall tilläggas att det finns en stark empirisk grund för moraliskt väl övervägda handlingar i detta fall: två studier (2009 och 2017) har visat att personer som avstår ett extra barn (och därmed även får färre barnbarn, etc) sparar ca 25 gånger mer CO₂ än för närmast effektiva livsstilsändring (att leva bilfritt). Det är därför väl motiverat att sätta sig in i ämnet (och ur moralisk synvinkel avstå ett extra barn).

Sarah Conlys (se ovan) och Travis Rieders böcker är skrivna för en publik i rika länder. Moraliskt förhållningssätt kring stora familjer bör förmedlas och utvecklas även för läsare i fattiga länder, där ofta de dominerande manliga normerna ligger bakom stora familjer (särskilt i Afrika). En viktig organisation som arbetar med detta är Population Media Center, vars dramaserier på radio och TV är populära följetonger i bl a Afrika, där hjältar även förmedlar familjeplanering.

15. FNs program ”Agenda 2030” med 17 hållbarhetsmål: lägg till ett mål 18, ”Stävja befolkningsökningen” (30 juli)

Detta är ett debatt-inlägg publicerat i Svenska Dagbladet, som översatts till engelska och då fått ytterligare spridning internationellt, via vår hemsida. Det finns bifogat på svenska i denna redovisning, se press-klipp.

Debattinlägget skrevs i huvudsak av Frank Götmark och undertecknades av sju väl meriterade och kunniga svenskar. Vi avslutar med att uppmana den svenska regeringen att agera i frågan.

16. Japans folkminskning: ekologiska och samhälleliga fördelar för ett asiatiskt land som leder en ny utveckling?

Peter Matanle (7 augusti)

Peter Matanle (PM) är engelsk sociolog och forskare; han har bott 17 år i Japan och kunnat granska utvecklingen där i detalj och publicerat flera forskningsrapporter om landet. Japan är det land som utvecklats längst mot ”mogen demografi” där folkminskning på grund av åldrande befolkning sker (hög medelålder, låga fördelsetal, låg immigration). Det är samtidigt ett av världens mest tättbefolkade länder (350 personer per km²) och där bor 125 miljoner människor på en yta mindre än Sveriges.

Årligen skrivs hundratals artiklar som ”larmar” om Japans åldrande befolkning – i en situation där landet 2008-2017 minskat med bara 1 miljon invånare. Utvecklingen går mot större minskning och PM utvecklar ett begrepp, ”depopulation dividend” (svåröversatt, ”dividend” är utdelning i positiv bemärkelse, ”avfolkningsutdelning”) som han definierar som ”fredlig och icke-tvingande folkminskning, som ger positiv utdelning via socio-kulturellt, politisk-ekonomiskt och miljömässigt hållbart levnadssätt.” Han beskriver utmaningar, särskilt kraftig avfolkning av landsbygden (endast Tokyo växer), men även möjligheter som turism och lokala initiativ som inte ser folkminskning som problem.

David Pilling, före detta Tokyo-chef för Financial Times, fann att Japan regelbundet skrivs om som om landet vore i stagnation utan att kunna dra sig ur eländet. Han skriver i sin bok, ”The growth delusion”: ”Men Japans förmodade elände existerar inte, ej heller mätt som nominell BNP. Arbetslösheten var extremt låg, priser stabila eller fallande, och de flesta människors levnadsstandard stiger.”

17. Trots fortsatt folkökning ger tidskriften Sveriges Natur, från 1950 fram till idag, successivt allt mindre utrymme för problemet och dess lösning

Patricia Derer (16 augusti)

Journalisten och biologen Ann-Marie Ljungberg undersökte i sin Master-uppsats (2018) hur den stora miljöorganisationen Naturskyddsföreningen (NF) i sin tidskrift Sveriges Natur behandlat problemet global folkökning, från 50-talet om framåt. I olika sammanhang har det framhållits att miljöorganisationer (t ex Sierra Club i USA) alltmer undvikit att behandla befolkningsökning som ett miljöproblem som kräver åtgärder. Hon tänkte sig att detta kunde gälla även NF, dvs hypotesen var minskad bevakning av ämnet från 1950 fram till idag. NF är idag en miljöorganisation som i stor omfattning arbetar med internationell utveckling.

Alla nummer av tidskriften granskades för perioden 1950 – 1995 och 2014 – 2017, och nedan visas förekomsten av artiklar där ämnet behandlades med minst två meningar. Ämnet var mest förekommande på 1970-talet, med en stadig minskning därefter fram till 2017.

 Artiklar som avfärdade, eller behandlade folkökning som ett icke-problem ökade med tiden, nedan uttryckt som procent av funna artiklar

 Den dokumenterade utvecklingen är förväntad, men tragisk. Skall Naturskyddsföreningen revidera sitt synsätt framgent? Ann-Marie sände resultatet till redaktion på Sveriges Natur.

18. Befolkningsökning som hot mot världens klimat (24 augusti)

Den välrenommerade tidskriften Science publicerade i augusti en artikel, ”Policy för globalt klimat: lämnas befolkning ute i kylan?”, som diskuterade problemet att världssamfundet och forskare försummar den uppenbara kopplingen mellan folkökning, växthusgaser och klimat (se även graf nedan). Detta har bl a lett till att Paris-avtalet till och med saknar ordet ”population” (befolkning), varvid ländernas ledare, media, och allmänheten inte upplyses fullt ut om viktiga klimatsamband, och åtgärder inom området rekommenderas inte.

Med anledning av artikeln intervjuades i Sverige projektledaren för The Overpopulation Project, Frank Götmark av TT och minst 38 tidningar i landet publicerade intervjun, bl a Metro (se vidare artikeln under mediarapportering om projektet). Vi rapporterade även på engelska på vår blogg (där Metro ligger som pdf och exempel) om hur media-genomslag är betydelsefullt.

Ett talande exempel på sambandet mellan antalet människor och CO₂-utsläpp visas nedan:

19.  Boken ”Factfulness”, som borde hetat ”Att välja fakta för att göra läsare glada”

Frank Götmark (28 augusti)

Texten är en detaljerad recension av denna bok av Hans Rosling, Ola Rosling och Anna Rosling Rönnblad. Den behandlar i stor utsträckning befolkning och folkökning, fast på ett starkt missvisande sätt. Man vill förmedla ”positiva fakta” men detta leder till att en realistisk världsbild uteblir till förmån för staplade fakta och diagram om att ”allt (nästan) går åt rätt håll”. Naturligtvis finns saker som är värda att påpeka i boken, men helheten är bedräglig. Särskilt de inledande 13 frågorna skapar den skeva världsbilden.

Hans Rosling har hyllats av många, bl a av Johan Rockström. Ola Rosling svarade oss på vår blog och tycks inse faderns misstag – han säger sig vilja välkomna kritik, men skada är redan skedd då boken spridits gratis till massor av studenter i USA. Nu sägs även att svenska gymnasie-elever skall få den gratis.

Kritik mot boken togs även upp av Christian Berggren på Kvartal, och därefter på SVT. Vi för en dialog med Nobelstiftelsen om att komplettera Roslingarnas världsbild på ett symposium 2019.

20. En etik för immigration i en värld med begränsningar

Philip Cafaro (11 september)

Här presenteras en Master-avhandling från Colorado State University, USA. Den är skriven av Addison Phillips, med titeln (översatt) ”Immigrations-etik: Att skapa blomstrande, rättvisa och hållbara samhällen i en värld med begränsade tillgångar”.

En av dagens stora mänskliga och politiska frågor i vår del av världen är invandring, som ökar i omfattning av flera olika skäl – inte minst på grund av den befolkningsökning som världssamfundet i stor utsträckning valde att ignorera för 25 år sedan (efter Cairo-konferensen). Mycket av diskussionen är förvirrad, inte minst i EU, då flyktingar enligt Genevekonventionen inte tydligt särskiljs från ekonomiska migranter, anhöriginvandring, och arbetskraftsinvandring (de tre senare grupperna dominerar immigrationen till EU, från Asien och Afrika). Philip Cafaro beskriver den bild som allmänheten får av immigration, främst skapad av media och en elit. Protester mot ökande invandring ger utslag i demokratiska val där ett flertal partier undviker saklig analys och diskussion i frågan, och andra partier utnyttjar och lever av missnöjet.

Immigration är en grundläggande faktor inom demografi och för att behandla den menar Addison Phillips att en etik behöver utarbetas. En grund för den är att resurserna på jorden (och i en given region) är begränsade – utan att utgå från detta missar man att alltför stor folkökning leder till överutnyttjande av de gränser som finns, och vidare till att social tillit inom samhällen riskerar att brytas ned vid omfattande invandring över gränser.

Rättvisa är en annan etisk grund, för institutioner, organisationer och politik. Phillips utgår från en frihet till ”rörelse över gränser”, grundad i mänskliga rättigheter. Däri bör möjlighet till asyl ingå. Men Addison Phillips utgår också från att varje lands medborgare har en rätt till att utöva självbestämmande i befolkningspolitik – detta skall vara grundat på bästa möjliga information i ämnet (i praktiken grusas denna grund genom både främlingsfientlighet och elitens – däribland journalister – outtalade antaganden om att alla resurser räcker).

Nationellt självbestämmande för befolkningpolicy är eller har varit, intressant nog, själva grunden för FN:s tre stora befolkningskonferenser (1974, 1984, 1994). I boken The Politics of Population (1995) framhåller författaren Stanley Johnson, expert på FN:s konferenser, återkommande skrivningarna i Cairo med det viktiga förbehållet ”a nations sovereign right to make and carry out [population] policy according to its own laws, precepts, culture and moral codes”.

Att utarbeta etik i befolkningsfrågan har vi som långsiktigt mål för projektet. För detta krävs mer arbete – bland annat mer kunskap om de faktorer som reglerar fertilitet (antal barn per kvinna) i praktiken.

 21. Nytänkande för övergivna marker: ”rewilding”, ekologi, och naturturism i Europa

Patricia Derer (21 september)

I Europa och andra delar av världen sker en omfattande urbanisering, där ”marginella marker” på landsbygd överges och ofta lämnas vind för våg (vår mat och andra produkter i Europa flödar alltmer in från andra världsdelar, genom frihandel, och självförsörjningsgraden sjunker tyvärr). Skälet till ”övergivna marker”, såsom steniga marker, branter, otillgängliga marker, våtmarker, är helt enkelt låg produktion. Därmed inte givet att de lämnas åt naturen – olika produktionsintressen finns alltid bakom hörnet. Kan markerna utvecklas som ”vildmark”, som artrika variationsrika miljöer i en värld där biologisk mångfald raderas allt snabbare? ”Rewilding” är svåröversatt (”åter till det vilda”) men det finns en stark rörelse för konceptet både i USA, Europa och på andra håll. Texten utvecklar detta i detalj, och alla möjligheterna i Europa. Nätverket ”Rewilding Europe” stöds av EU, Internationella naturvårdsunionen, Postkod lotteriet, Europeiska investeringsbanken, m fl. Tillgång till grönska och natur av hög kvalité förbättrar människors välmående enligt många studier, och länder konkurrerar idag alltmer via natur-turism.

Inom detta område finns således skäl till att motverka folkökning i det redan tättbefolkade Europa. Vi planerar undersöka ämnet mera.

22. Utrymme för natur och andra livsformer? – En kommentar till ledare i tidskriften Science

Jenna Dodson (29 september)

Hur mycket av planeten skall vi skydda för andra livsformer och för vår egen glädje, att nyttja försiktigt? Åsikterna går säkert isär – urbanisering, med ringa kontakt med natur, hotar människors förståelse för att natur, fotosyntes och hållbara ekosystem är grunden för att vi alls kan leva här. Men många välutbildade framhåller ändå behovet av att skydda mer natur, för att uppleva vildmark, för att upprätthålla fungerande ekosystem, och för produktionen av grödor, kött, fisk och inte minst färskvatten (sjöar och vattendrag är de mest hotade ekosystemen i världen; inte i Sverige, men globalt).

Denna blog-text refererar till en ledare i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Science, där omfattningen på internationellt naturskydd diskuteras. För närvarande arbetar de länder som skrivit under Konventionen för biologisk mångfald för att 17% av land- och sötvattensmiljöerna skall skyddas i det egna landet. Men ledarskribenterna föreslår ett mål om minimiskydd på 30% av dessa miljöer till 2030, med en viljeinriktning på 50% till år 2050. Detta är högt satta mål – och välkomna mål.

Författarna redogör för att olika gränser inte får överskridas, och skriver att konsumtions- och befolkningsökning är allvarliga negativa drivkrafter i sammanhanget. Men de utvecklar inte närmare hur högt satta mål skall kunna realiseras. Vi anknyter här till blog-text nummer 4 (se ovan) och Driscoll m fl, som utvecklade kriterier för hot skall bedömas, och bemötas. Att arbeta för att tygla konsumtion och folkökning är viktiga delar – särskilt den senare faktorn, eftersom den har en stark tabu-komponent.

Blog-texten ger exempel på att framgångsrikt arbete i denna anda finns – bl a organisationen Blue Venture på Madagascar, som arbetar för hållbara kustsamhällen.

23. Kan boken ”Factfulness” förbättras?

Frank Götmark (4 oktober)

Vår recension och blog-text om Rosling-familjens bok ”Factfulness” ledde till flera diskussionsinlägg och kommentarer; även Ola Rosling (O.R.) kommenterade på vår blog. Han önskade kommunikation med oss och föreslog att vi skulle inkomma med ”testfrågor” där även global negativ utveckling skulle testas på läsare (om de kunde svaren). Han lät förstå att kritik, som nu även publicerats på sajten Kvartal, skulle förbättra boken och Gapminders arbete.

Detta är svårt att se – boken är redan tryckt och förmedlas gratis till många unga studenter både i USA och Sverige. Vidare är det författarnas ansvar att ge en realistisk världsbild – det finns många forskare och specialister på miljö och demografi att kontakta för granskning, innan en bok av denna karaktär publiceras.

Vi tillmötesgick emellertid O.R. genom att ta fram belysande frågor som kunde varit med i boken – fem sådana presenteras i blog-texten.

24. Tillkännage att familje-planering är en mänsklig rättighet!

Richard Grossman (9 oktober)

(Kommentar: R.G. är pensionerad – men aktiv – gynekolog och författare i USA, oss veterligen den enda kolumnist som regelbundet skriver om befolkningsfrågor i dagsmedia (i Colorado). R.G har även en egen blog, http://www.population-matters.org)

Familjeplanering deklarerades som en grundläggande mänsklig rättighet, för nästan exakt 50 år sedan. Det skedde vid den Internationella Konferensen om Mänskliga Rättigheter i Iran 1968.

Processen inför denna process och konferens var en följd av att andra världskriget hade upphört, med de fruktansvärda brott som då begicks. 84 länder skrev under principer som även omfattade rätt till familjeplanering. Idag finns dubbelt så många länder och mer än dubbelt så många människor. Behovet av familjeplanering kvarstår, som framhålls i denna blog-text.

25. Åldrande befolkning, mindre tättbefolkade (rika) länder, och en mindre befolkning har många socioekonomiska och miljömässiga fördelar (17 oktober)

Här tillkännages att projektets rapport i detta ämne publicerats i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Trends in Ecology and Evolution. Uppsatsen kom att uppmärksammas i media, och kommer att fortsätta få betydelse i vårt arbete. Vår rapport, och uppmärksamheten kring den, redovisas utförligt på annan plats. Se även Kvartal (december 2018, kommande essä).

26. “The Human Overpopulation Atlas” har publicerats (25 oktober)

En kompetent Master-student in Portugal, João L.R. Abegão, skrev sin avhandling om överbefolkning för något drygt år sedan. João har ett starkt intresse för att studera vidare och helst doktorera. Men det är mycket svårt att få finansiering för, eller skapa intresse för detta ämne inom akademierna runt om världen – ett tabu är fortfarande starkt. Joao bestämde sig för att på eget bevåg arbeta vidare och har nu publicerat en lång utförlig text om överbefolkning. Volym 1 av The Human Overpopulation Atlas, på 496 sidor, finns nu gratis på Internet (på www.overpopulationatlas.com). En fin bedrift som vi gärna uppmärksammar!

27. ”People and planet”, en sevärd film! Lyssna på Sir David Attenborough (25 oktober)

Filmer om befolkningsökning på internet (youtube) är i regel av två slag: antingen ”politiskt korrekta”, med slutsats ungefär ”problemet löser sig självt”, eller så är de alltför alarmistiska, överdriver, och missar de goda arbetssätt som existerar för stävja folkökning. Vi har haft problem med att hitta bra filmer om överbefolkning.

Den bästa, anser vi, är en film där David Attenborough håller tal inför engelsk publik (för ett av Englands många Royal Societies). Medryckande, initierat och upplysande! Vi lägger ut fler filmer på vår hemsida, i takt med att vi finner dem eller att de produceras (se även 12 ovan).

28. Befolkningsökning i EU gör det svårare att nå klimatmålen, medan stabil eller minskande befolkning bidrar till att minska EUs växthusgasutsläpp

Patricia Derer (8 november)

Europas befolkning kan i framtiden öka, stabiliseras, eller minska. Detta avgörs av den befolknings-policy som EU och länderna väljer. I projektet presenterar vi, med hjälp av demografiskt program, nio fertilitets- och immigrations-scenarier för EU fram till år 2100 (se även dokument som bifogas om detta). Utfallen för dessa scenarier ger mycket olika befolkningsmängd framgent och fram till 2100. Nedan redovisas hur minskande befolkning avsevärt underlättar klimatmålen, medan ökande befolkning i andra scenarier gör det svårare eller omöjligt att nå målen. Beslut om befolknings-policy bör tas med bästa möjliga information (bl a om miljö) och via parlamentariskt och demokratiskt fattade beslut.

(En kort sammanfattning här – mer klargörande redovisning i engelska blog-texten.)

Nedan visas EUs klimatmål till 2050 – högt ställda mål på minus 40% växthusgaser (GHG) till 2030 och hela minus 80% till 2050 (jämfört med 1990).

Men befolkningsmängden i EU, och dess förändring, kan påverka dessa mål avsevärt. Utsläppen ökar proportionellt med ökande folkmängd, och på samma sätt minskar med minskande folkmängd, enligt tidigare forskning. Nedan visas fem scenarier för utvecklingen av fertilitet, antalet barn per kvinna, i EU fram till år 2100. Nationell policy, t ex stöd som barnbidrag, barnledighet och liknande påverkar utvecklingen (fem policyer här).

Som synes kan resultatet av olika fertilitets-policy ge rätt olika folkmängd (andra faktorer hållna konstanta). Större skillnader erhålls vid olika tänkbara policy för immigration till EU. De fem policy vi tänker oss (och även de facto-utvecklingen) är synnerligen variabla, med följande alternativa resultat till 2100 (fertilitet hållen konstant på rimlig nivå).

EU har ett ”referens-scenario” för att utvärdera mål till 2050: minskning av växthusgaser (GHG) med 48%, relativt 1990. Vi undersökte effekten av folkmängd enligt våra scenarier, under antagande att hela EU 2050 har per capita-utsläpp som Sverige idag (dvs relativt låga). Nedan ses att tre ”folk-scenarier” ligger över ”referens-nivån” (röda linjen). De skära och gröna linjerna visar minskningar i GHG på 85% respektive 95%. Som synes skulle det krävas omfattande konsumtionsminskning eller teknik för att klara högt ställda mål, under alla folk-scenarier.

Effekten av befolknings-scenarier (policy) blir större då vi utsträcker tiden till 2100. Vi antar då att per capita GHG-utsläpp halveras till 2100. Nedan ges som exempel effekten av fem immigrations-scenarier på GHG-utsläpp, där högsta nivån bara ger marginell GHG-minskning.

– För mer information, se engelsk blog i ämnet.

29. WWF minskar successivt sin information om folkökning i Living Planet Reports, 2010-2018

Jane O’Sullivan (16 november)

WWF är sannolikt världens största naturvårdsorganisation, med betydelsefulla insatser för utrotningshotade djur på global nivå. Häromveckan kom deras ”Living Planet 2018”, en rapport som alltid uppmärksammas av media. J.O’S., associerad med The Overpopulation Project, beskriver hur WWF på ett sorgligt sätt kommit att successivt tona ner information om folkökningens betydelse för den hotade biologiska mångfalden i världen.

Ett exempel är att tidigare (2014) visades index-trend för biologisk mångfald i hög-, medel- och låginkomstländer, och WWF slog fast att ”Trenden för låginkomstländer fortsätter att vara katastrofal, både för den biologiska mångfalden och människor”. Se nedan – folkökningen är störst i dessa länder, varför utvecklingen borde följts upp, men denna del har strukits.

WWF förefaller förblindad av begreppet ”Ekologiskt Fotavtryck (EF)”. EF har sina fördelar i miljösammanhang, men påvisar inte de drivkrafter som leder till förlust av biologisk mångfald. EF-mätningar ger växthusgas-utsläpp stor betydelse, men klimatförändringar svarar trots allt ännu bara för ca 10% av dagens hot mot arter och natur. Måttet skiljer heller inte hållbart och ohållbart jord- och skogsbruk, och inkluderar inte andra föroreningar än växthusgaser.

Blog-texten redovisar en rad andra tillkortakommanden i Living Planet 2018, vad gäller att uppmärksamma folkökningens tragiska effekt på miljö och människor. Förhoppningsvis kan konstruktiv kritik, som ges här, påverka WWF till att presentera en mer realistisk världsbild: det krävs för att åtgärda problem på global, regional och nationell nivå. Som ett gott tecken på vändning hänvisar J.O’S. till den Varning från forskare till allmänheten (om försämrade miljöförhållanden) som 20 0000 forskare runt om i världen undertecknat nyligen, och där folkökning preciseras som ett av flera stora hot.

30. Om friheten att välja

Vi samarbetar med andra organisationer. Här skriver Jan van Weeren från holländska ”Ten Million Club” om kvinnors möjligheter för självbestämmade runt om i världen (i tättbefolkade Holland finns 16 miljoner människor – namnet på deras organisation anknyter till detta).

JvW beskriver hur kvinnors rätt till att begränsa familjestorleken påverkas av manliga och andra normer (även religiösa, berörs inte här). Familjen är en enligt FN:s mänskliga rättigheter en fundamental enhet där både kvinna och man är skyldiga att tillsammans ta ansvarsfulla beslut.